|
Rasstandard
|
RASSTANDARDVid utvärdering av blivande avelshund, och vid planering av framtida avelskombinationer, ska man utgå från rasstandarden. Labradoodlens temperament och hälsa prioriteras och Labradoodlen ska vara en hund utan exteriöra avvikelser. En av SLKs huvudfrågor är att låta Labradoodlen fortsätta utvecklas mot exteriör och mental homogenitet utan försämrad hälsa, med fortsatt öppen stambok och utan användandet av traditionell utställning.
Temperament Labradoodlens temperament kännetecknas av en glad, social, öppen och inbjudande attityd mot både människor och andra hundar. Den ska vara lättlärd, intuitiv, samarbetsvillig och trygg i olika miljöer och i sociala sammanhang. En Labradoodle ska vara nyfiken på sin omgivning och ha en flexibilitet som gör tillvänjningen okomplicerad till det som för hunden först kan verka främmande. Ett av de främsta avelsmålen ska vara att producera Labradoodles lämpliga för socialt tjänstehundsarbete och därför läggs stor vikt vid dess sociala egenskaper. En Labradoodle ska absolut inte vara omotiverad otrygg, rädd eller aggressiv. Trots att Labradoodlens föräldraraser historiskt sett använts som apporterande och stötande jakthundar är en utpräglad jaktlust oönskad hos Labradoodle. Vilja att gripa och apportera är önskvärt. Utseende Labradoodles stora genetiska variation är en av dess styrkor men också det som ger en större variation i rasens utseende. Som uppfödare ska man avla för en exteriör homogenitet där helheltintryck, korrekt benställning och päls ska prioriteras. SLK har även starka rekommendationer angående korrekt bett och annat som riskerar att påverka hundens livskvalité och funktion. Exteriör helhet En Labradoodle ska ha en välbalanserad kroppsbyggnad utan att upplevas överdrivet tung eller gracil. Den ska ha en positiv och vänlig uppsyn med ett öppet kroppsspråk. Den utstrålar elegans och vakenhet. Storlek Labradoodlen finns i 3 storlekar. Det generella utseendet ska inte skilja sig mellan storlekarna. Det är icke önskvärt att storleken mini underskrider 7 kg eller 35 cm. På samma sätt är det icke önskvärt att storleken standard överskrider 28 kg eller 62 cm. Det förekommer parningskompinationer över storleksgränserna och därför kan det ibland vara svårt att med säkerhet avgöra vilken storlek avkomman kommer vara som vuxen. Miniatyr Mankhöjd: 43 cm eller under (Bör väga: 15 kg eller under) Medium Mankhöjd: 43 till 53cm (Bör väga: 13 till 22 kg) Standard Mankhöjd: 53 cm eller över (Bör väga: 19 eller över) Huvud Ett bra Labradoodlehuvud är måttligt brett och utan överdrifter. Ögonen ska vara uttrycksfulla, brett placerade och lätt rundade. Ögonfärgen ska vara mörkt bruna till honungsfärgade. Ett måttligt markerat stop. Öronen är måttligt högt ansatta och öronlädret bör inte passera under nivån av mungipan. Nospartiet ska ge intryck av att vara något kortare än skallen och inte vara överdrivet långt, kort, smalt eller brett. Läppar och mungipor ska vara tämligen torra och inte framträdande. Bett Ett saxbett är viktigt hos Labradoodle och en tanduppsättning med 42 tänder anses komplett. Kropp, ben och hals En Labradoodle ska ha en smidig men kompakt kropp. Överlinjen är rak och korset är rakt eller eventuellt svagt sluttande. Halsen är av måttligt högt ansatt och välproportionerlig med elegant intryck. Sett framifrån eller bakifrån ska benen vara raka och parallella. Armbågen hålls nära kroppen. Hasorna ska vara tydligt vinklade utan överdrift och ska hos den mogna hunden ge stabilt intryck. Tassarna är proportionerliga. Svans Sabelsvans som i rörelse och vila följer hundens överlinje. Den kan eventuellt bäras högre. Rörelser Att en Labradoodle rör sig balanserat och med stor lätthet och elegans är av stor vikt. Rörelserna ska hos den vuxna hunden vara väl koordinerade. Den ska sträcka ut fram och ha bra påskjut bak. Sett framifrån eller bakifrån vänder sig ben eller tassar varken utåt eller inåt. Överdriven passgång är icke önskvärt. Päls: En karakteristisk egenskap hos Labradoodlen anses vara dess päls. Under utvecklandet av nya linjer kan man generellt förvänta sig en större variation än hos Multigen. Det är en stark rekommendation från SLK att avla för de karakteristiska och rastypiska ull- och fleecepälsarna. Oavsett ull- eller fleecepäls ska hunden vara jämnt och väl pälsad över hela kroppen, även ner på ben och ut på tassar och nos. Det ska vara en enkelpäls, vilket innebär att det inte finns underull eller täckhår. Pälsen ska ha en torr känsla och ingen typisk “hunddoft”. Även individer som inte fäller släpper lite hår, precis som vi människor gör. Men med en fleece- eller ullpäls ska det vara på nivån att om du kammar igenom hela hunden en gång i veckan ska all päls komma ut i borsten, och bör inte kunna hittas på golv och kläder. Kammas inte hunden regelbundet kan dessa släppta hårstrån komma ut i handen när man klappar. Det är viktigt att komma ihåg att de olika pälstyperna befinner sig på en är en flytande skala, och med vissa hundar kan det vara utmanande att avgöra dess pälstyp. Man bedömer utseende, textur och på vilket sätt pälsen lockar och rör sig. På vissa hundar som är gränsfall mellan de olika pälstyperna kan bedömningen påverkas av pälslängd och ålder. Det är vanligen först när hunden är 2 år man med större säkerhet kan utvärdera pälsen. Fleece En fleece har en mjuk textur och luftig känsla. Det kan variera från lockig till vågig eller nästan helt rak. Men oavsett hur lockig pälsen på kroppen har en hund med fleecepäls generellt en rak eller svagt vågig mustasch. Ull En ullpäls är lockigare än en fleecepäls och har generellt en textur som mer liknar fårets ull. Öron och svans kan ha vågig päls. En ullpäls släpper generellt minst päls av de tre pälstyperna, förutsatt att man regelbundet kammar ur pälsen. Hår Det förekommer även Labradoodles med den icke rastypiska pälsen hår, men generellt bara i de tidiga generationerna och mycket ofta hos F1, och hos F2 där båda föräldrarna är F1. En päls av typen hår fäller mer eller mindre, och har svaga “furnishings”. Den kan också ha både täckhår och/eller underull. Fel och brister Temperament: Tecken på aggressivitet, rädsla, eller allmän skygghet är mycket allvarliga fel. Överdriven intensitet är icke önskvärt. Kropp och ben: Kort eller överdrivet tjock hals. Lång rygg. Utåttåad, inåttåad, hjulbent eller kohasig. Korta ben. Överdrivet vinklade eller raka hasor. Monokid, kryptokid eller inverterad vulva. Sporrar bak. Rörelse: Dålig bärighet. Tung gång. Överdriven passgång. Huvud: Markant runt eller långsmalt huvud och nosparti. Utstående eller insjunkna ögon. Vattniga eller rinnande ögon. Överlappande tänder pga. trångt bett. Hörntänder i underkäken som på den vuxna hunden går upp i gommen. Över-, under- eller tångbett. Överdriven behåring i hörselgången. Svans: Svansen ska inte lägga sig över ryggen. Svansspetsen ska inte nudda ryggen eller svänga tvärt över sig själv. Päls: Pälsen bör inte vara överdrivet tjock eller tät. Pälsen ska inte ha underull eller fälla. Den ska släppa så lite hår som möjligt. Improper Coat (utan "furnishings") eller svaga “furnishings” är icke önskvärt. Färg: Albino eller merle.
|
